I våras avled en 109-åring, som sades ha varit Sveriges äldsta genom tiderna. På det sistnämnda tvivlar Erik Andersson i Västergården med adress Mariestad. Han medger att uppgifterna om mycket gamla människor i de gamla kyrkböckerna kan vara något osäkra men framhåller också att kan misstar sig om man tror att vår tid ska vara så överlägsen i fråga om “kärnfolk”. Här återger han en uppgift ur Varolas död- och begravningsbok
”Anno 1732 den 23 Apriilis begrovs den ällsta hustru här i försambl. hustru Karin Larsdotter i Skattegården i Wärdsåhs, född anno 1622 uti Hyltet, som nu kallas Diurström och af en ringa bondgård är wordet säteri. Hans Excellense Riksrådet Gref Sven Lagerberg tillhörigt. Med sin man, Sahl Anders Hansson lefde hon tillsammans i 62 åhr. På sitt Tionde ålders år, som var hår 1632, drog hon ofta lilla klockan här i Wärdsåhs, då det själaringdes för glorwördigt i åminnelse Konung Gustaf Adolph.

Har varit begåvad ända in i döden med alla sina väl disponerade sinnen, haft en tämmelig stark hälsa just in på det 100 ålders året, tå hon begynt klaga över märk i armar, ben och fötter, kunnat dock någorlunda inne i huset röra sig alt till sista lefnadsdagen, som änteligen inföll d. 11 aprilis nb 3:dje dag påsk 1732, då hon sött och liuvligen såsom genom en stilla sömbn hädankallades, sedan hon i henna mödosamma werlden i all christelig enfaldighet och gudelig uppriktighet hwarom alla the henne kiändt enhälligt wittna, uti 110 hår levat hade.